Ingen bonnagård utan kattskrälle!

Livet på landet sägs vara harmoniskt och lugnt. Undrar fortfarande efter många års boende på landet vad som räknas som lugnt? Att man inte ser en granne på många dagar? Det kan i och för sig stämma ganska bra här i alla fall. De är av sällsynt sort sedan ägarbytet av granngården, men i övrigt är livet på landet ganska hektiskt. Det ska pysslas med diverse saker allt från att tända i vedpannan, mata djur och hämta ägg i hönshuset. Fast hellre ett lite mer hektiskt liv med djur i ladugården än en tom ladugård. Jag är sådär knäpp när jag är ute och åker då jag ser tomma ladugårdar beviset brukar synas på gödselstacken som inte finns att det inte existerar några djur där. Tänker tyst inom mig "Vilket slöseri på en sån fin ladugård". Finns det något mer lyxigt än att få hämta egna ägg från hönor man vet har det bra som serveras många godsaker varje dag och som får komma ut varje dag och sträcka på benen? Här äter vi ägg med gott samvete.

Dock kan ju nyttan diskuteras kring resterande djur här på gården. Ponnierna Bella och Flinga agerar som aktivister för öppna landskap vilket syns tydligt på de runda magarna. Hunden Elektra är biträdande vaktchef och tar sitt arbete på allvar. Inte ens en skata kan smyga in på tomten obemärkt. Och så har vi vår egna lilla diktator till kattskrälle "Missan" som älskar att vara herre på täppan. Kommer det en obehörig katt hit får de minsann stryk och Missan marscherar fram och tillbaks nere vid ladugården tills de obehöriga katterna inser sitt misstag och flyr härifrån. Alla har vi någon form av uppgift här hemma. Jag har antagligen rollen "Djurskötare". Hinner knappt kliva ur sängen innan Missan befinner sig runt mina ben och gosar med blicken "Ge mig mat och det NUUUUU". Sen gnyr Elektra som också gärna vill ha en smakbit av Missans mat och min frukost. (Noterar nästa hund ska inte få befinna sig i köket eller i alla fall inte på kökssoffan). Tror nog alla mina djur associerar mig med mat. Förr när getterna fanns här kunde jag knappt visa mig utanför dörren utan de bräkte loss. (Noterar skaffa aldrig get igen).

Nä nu får det räcka med flummeri för en stund. Jag måste nog göra några situps eller nåt för jag har ätit pizza idag (Shame on me). Samvetet tvingade mig dock ut på en timmes rask promenad efter den pizzan.

Adios/Tess