Ja, nu vill jag säga hej då till 2020. Ett år med många prövningar. Under november och december har vi hängt mycket i stallet, då Maja har börjat rida ca två ggr i veckan och utvecklas mycket i sin ridning. T o m jag har kommit upp sadeln efter många års uppehåll.
I övrigt har det varit en grå och regnig vinter hittills. Jag har julstökat, sett ett antal x julfilmer och börjat få jobbångest.Och julafton blev inte heller som vanligt i och med restriktioner, men klart godkänd trots allt. Nyår firar vi hemma i år.
September och Oktober bestod av av renovering av ett nytt rum till Maja. Blev kanon! Maja fyllde 8 år och hade kalas i idrottshallen med en av sina bästa kompisar. Det blev även en mini-semestertur i Östergötland mm och besök i affärer med lite folk. Traditionella älgmötet hade vi hos bästaste grannen och kul att kunna genomföra.
Vi gick all in vid Halloween och vi hoppas att under nästa år kunna göra det ännu mer galet och förhoppningsvis locka hit fler besökare till berget. Hade även återbesök hos kirurg - jag var piggare än vad jag borde vara så det var ju kul att höra, men att jag kommer få leva med oron att skitcancern kan komma tebax.
Augusti och juli bjöd på lite utflykter. Vi fick en crazy idé och drog ned till Östra stranden en fredagskväll och badade. Jag gjorde min sista cytostatika-kur och trodde jag typ skulle dö i värmeböljan som var då. Tacksam att vi haft "Mule" att köra runt i och som fungerat lite som min permobil ;) Vi renoverad vår lilla hall och det är fick mig att kämpa på mellan behandlingarna. En tur till Stalpet blev det också.
Juli och Juni bjöd på en och annan utflykt också. Bland annat Levanders Lanthandel, men även Dockmuseum i Bodafors. Precis i början av Juli påbörjade jag mina sista kurer av cytostatika. Vi rensade Rosendala som senare såldes. Det kändes tufft :( Jag älskar verkligen att elda i vedspis och lugnet som fanns där. I Juni blev vi med kaniner här i form av Rufs och Tufs.
Ja det blev ju även en midsommar. Inte så mycket mat som vanligt för min del. Livet utan magsäck har faktiskt gott över förväntan. Vi fick igång vår fontän i dammen också. Maja slutade klass 1 och ingen skolavslutning för oss föräldrar pga pandemin. Juni var liksom en månad av mycket återhämtning för mig.
Maj - Ja vad säger man? Månaden när tumören vräktes. Aldrig har jag varit så trött i hela mitt liv som efter operationen. Hann plöja en hel del på Netflix. Är dock förvånad att det gick så bra som det gjorde. Innan operationen promenerade jag som aldrig förr för att vara i så god form som möjligt.
Vi besökte "Farmen" och jag undrar fortfarande hur jag orkade gå ca 8 km bara någon vecka efter sista cytostatikakuren den omgången. 20:e april gjordes kur 4 av 4. Redan en månad senare låg jag på operationsbordet i Linköping. Så galet tacksam för all personal där vilka hjältar!
Ja, jag hade inte så mycket hår på huvudet heller, men det var faktiskt inte så jobbigt trots allt. Mars då allt händer på typ tre dagar. Måndag - linsättning av venport i Eksjö, tisdag gastroskopi i Linköping och onsdag första kuren cytostatika i Jönköping.
Jag började året med att besöka Gekås. Ingen aning om varken Covid 19 eller cancer. Januari flöt på och mycket korvgrillning i naturen. Februari kom liksom med tunga besked. Therese, du har en tumör och dessutom en elak jävel. Världen rasade - men någonstans väcktes ett jävlar anama att den elaka jäveln ska åtminstone få en match...
Jag blev sjukskriven för att samla kraft och nyttjade det med att promenera och promenera - Kirurgens ord finns kvar än - det finns dom som väljer att ligga i soffan och äta chips och glo på netflix. Då bestämde jag mig nä här ska det vara i en kropp med en bra kondition som ska till operation.
Vad kan man säga? 2020 har varit prövningarnas år. Många nära och kära har lämnat oss både oväntat och väntat. Jag är tacksam att jag lever än. Tacksam för att jag har haft möjligheten till denna återhämtning. Tacksam för den vård jag har fått och tacksam för människorna som finns i min närhet och som har peppat mig. Om en månad börjar jag arbeta igen om inte röntgen i januari visar några konstigheter. 2020 har gett mig många tankar om vad jag vill framåt och det finns många idéer som ska förverkligas, men det får dröja något år innan jag kastar mig ut i det okända och slutar som förskollärare. Positivt nog får jag ändå säga att det varit rätt år att vara sjukskriven på. Det som jag så gärna skulle velat åka på, men inte haft ork till har ändå blivit inställt...
Ha ett riktigt Gott Nytt År och nu lägger vi 2020 bakom oss snart//Tess
