Farväl...

Idag var det verkligen begravningsväder. Jag kom nyss hem från farmors begravning. Det är så svårt att veta hur man ska agera på en begravning. En del menar att man måste se konstant ledsen ut och att man ska vara allvarsam, men jag kan inte vara sådan. Visst är det sorgligt när människor man tycker om lämnar jordelivet, men det är ju nåt alla kommer göra någon gång. Jag vill inte den dagen jag dör att människor ska sitta och gråta. Hellre vill jag se att de minns de där glada stunderna och ler åt dessa istället. Vid tanken av farmor så tänker jag mycket på vykort för det var något som hon älskade att få. Kom ihåg för något år sedan när hon suckande hade sagt att hon bara fått typ 97 julkort. Själv är jag ju glad om jag får 10 julkort vid jul. Jag tänker även på den gången när jag fyllde 21 år och hon glömde av att vara rädd för åskan för hon hade fullt upp att se hur jag bodde då och titta på kort som jag tagit trots åskan dundrade mer eller mindre rakt över huset. Det finns många minnen att le åt. Vila i frid farmor!

( Farmor och jag för typ sådär 28½ år sedan)