Meningen?

Ibland känns det som möjligheterna bara är framme och retas med mig för att sedan försvinna och aldrig mer återkomma. Fast jag vet ju att jag är långsam och en analyserande människa. Det är väl därför det blir som det blir. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över vad är meningen? Att jag ska lära mig att fånga ögonblicket direkt? Jag måste låta bli att analysera så mycket och ta tillfällen i akt och defintivt sluta att vara en sån fegis. Om jag kunde skulle jag nog dra tillbaks klockan en aning om det var möjligt. Det är ju lite som ett ordspråk" Man ångrar inte det man gjorde utan man ångrar det man aldrig gjorde".

Kram//Tess