Det är en hel evighet sedan jag promenerade rakt ut i skog och mark alldeles själv. Insåg i dag att jag faktiskt har saknat det massor, men livet har ju kommit lite emellan mig och mina promenader. En förkylning som hållit i mer än två månader och inte är borta än samt en massa annat. Och i dag blev jag själv hemma så då fanns det liksom ingen bortförklaring att ta till utan bara snöra på sig skorna och ge sig ut. Jag var ute i nästan en timme. Så skönt för själen att lyssna på vinden som susade i grantopparna liksom att se ett och annat djur.
//Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar