Det är skandal! Inte ens när jag var höggravid vägde jag så mycket som jag väger nu. Jag gör nog inget annat än äter, för det håller min hjärna i balans.
Ätandet gör mig lugn när det är jobbigt. Ja, jag är en känsloätare och det senaste året har känslorna hoppat hit och dit.
Vilket resulterat i en katastrofal viktuppgång. Det är inte kul att se sig i spegeln. Det är inte kul att prova kläder. Jag kommer knappt i mina mysbrallor längre.
Är inte alls långt ifrån 100 kilos strecket. Och jag tänker inte göra ett nyårslöfte
om att gå ned i vikt. Jag måste arbeta med mitt inre först. Sätta mig själv i första hand. Hitta glädjen igen!
Insåg för någon dag sedan att det är så tydligt hur jag mår egentligen. Jag läser inga böcker nu, går inga promenader, bakar knappt och en massa annat också som jag inte gör. Det känns som jag bara mest är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar