Äntligen!

Det har varit en omvävlande vecka minst sagt. Förvärkar sedan fredagen den 19 Oktober och längsta uppehållet var 45 minuter fram till tisdagsmorgon 02:20 då vattnet gick precis innan jag tänkte att "Ska gå på toa när denna  värk gått över". Totalt blev det fem nätter i Eksjö pga jag var inne två nätter före för bland annat sovdos då inte sovit många timmar alls. I alla fall den 23:e Oktober är dagen som både varit min sämsta och bästa dag i hela mitt liv. Det var tufft! Lustgasen blev min vän liksom EDA var rena rama himmelriket, men däremot alla slangar och sladdar som hängde överallt var pest. Bara att gå på toa var ju ett kapitel för sig.

I alla fall framåt eftermiddagen när jag varit igång i sådär 12 timmar utan att det hände något direkt. Stod på fem centimeter timme efter timme, började tappa hoppet om orken så kom en patrull med folk in i rummet och skulle göra ett skalptest samt sätta i en sorts mojäng för kolla värkarnas tryck direkt därinne i lilla världen. INTE ALLS SKÖNT! I alla fall så visade skalptestet ingen fara för man tar det för att se hur bebisen mår och så vidare. Man kopplade ur droppet som skulle få det att ta fart och jag fick medicin som skulle lugna det lite. Gick en stund sen satte man igång droppet igen. Då kommer patrullen igen efter en stund med mer anda i halsen, ännu ett jäkla skalptest och det visade sig inte alls lika bra denna gången. Fick besked om att nu blir det akut kejsarsnitt, men jag kände bara befrielse faktiskt för jag var så trött eftersom jag inte sovit många timmar alls sen fredagen och nu var det tisdagseftermiddag. Dock fanns ju en rädsla där.

Stackars Lars fick ett gäng gröna kläder och hann knappt byta om innan vi dundrade fram mot operation. Jag fick någon form av frossa och skakade från mitt rum till en bra stund efter operationen. Riktigt otäckt, kunde verkligen inte kontrollera det.
All heder åt personalen i operationssalen även om den var knökafull av människor, fanns nog inte plats för en till. En kommentar var när jag hörde en sköterska säga till min sambo om han skulle börja känna sig yr och blek skulle han säga till henne och jag vet att jag sa "Du ger fan i att svimma". I alla fall så blev det några skämt med han som lade diverse blodmojängssaker i armarna på mig. Det kunde man inte tror att man skulle kunna skratta innan ett akut kejsar snitt ;)

17:07 kom en styck Maja, och det var underbart att få höra hennes skrik så en och annan tår fälldes. Hon vägde 3720 gram och 51 centimeter lång. *ÄNTLIGEN* Pappa Lars skötte sig exemplariskt och satt brevid mig medan jag blev ihopsydd med lilla Maja efter de klippt navelsträng och kollat igenom henne. Eftersom fostervattnet var dåligt fick vi båda genomgå diverse provtagningar för att kolla så vi inte fick några infektioner och liknande. I torsdags bröt jag ihop när vi inte fick åka hem pga mina värden inte var riktigt bra, men glädjen var desto större i fredags när jag också blev godkänd för hemfärd.

//Tess

Vackraste Maja Josefina Alice

Född 23/10 2012 17:07