Författare: Moa Herngren
Handling: Det är inte lätt att vara Ivar, 7 år, och älska sin fina leksaks-Ferrari när mamma är dum och stampar sönder den i småbitar. Inte vill hon hålla honom i handen heller och aldrig vill hon kramas särskilt länge.
Storebror Fred, 15 år, ser Ivar inte mycket av för Fred sitter alltid inne i sitt tonårsrum och spelar dataspel med folk på andra sidan jordklotet. Mamma och pappa avgudar storebror för att han har högsta betyg i alla ämnen och är ett musikaliskt underbarn, men på något vis står Fred ändå helt utanför familjen och bara längtar tills han blir myndig och får ta sig därifrån.
Mellan Ivar och Fred finns syrran Molly som inte har en enda vän. Molly kämpar för att accepteras av klasskamraterna och tvingas ut på farliga och förnedrande uppdrag för att få vara med de andra. Hemma är det ingen som vet eller fattar - föräldrarna har fullt upp med sig själva och orkar inte ägna någon tid åt barnen.
Huvudpersonen Cecilia är 38 år och gift med tio år äldre Josef; de är båda parterapeuter och delar en mottagning inne på Östermalm tillsammans med tre andra terapeuter. Cecilia är vacker, smal, extremt vältränad, duktig på sitt jobb, omtyckt - en sån där lyckad person! - men hon håller på att gå sönder inuti. Mot barnen är hon iskall och mot patienterna som en programmerad robot. Hon står inte ut med familjens kvävande närhet samtidigt som det enda hon längtar efter är kärlek och lugn.
Mina tankar: Jag har inte tidigare läst någon av Moa Herngren. Hittade boken på Myrorna och tänkte att den fick följa med hem. Handlingen har flyt och är lätt att läsa, men jag har aldrig läst en bok där jag stör mig så mycket på huvudpersonen tidigare. Jag rentav av ogillar Cecilia. Ämnet är egentligen tungt, men ändå lätt att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar