Igår fick jag besök. Herr Ångest kom och knackade på igår. Det var bara någon dag sedan jag sa till min sambo att det var längesen jag hade sömnproblem och obehaglig känsla inom mig. Ironiskt nog går det bara någon dag och så kom herr Ångest.
Herr Ångest är väldigt bra på att tala om att man är värdelös och inte värd ett skit. Alla dåliga saker väller fram och tynger ned mina axlar i princip som om hela världen vilade på mina axlar. Therese du kan ingenting, Therese du är tjock, Therese det är ditt fel att ingenting funkar, osv...
Jag har lyckats att hålla Herr Ångest på avstånd länge, men ändå känt att det liksom puttrat lite. Har pressat mig själv med att gå till jobbet trots jag inte varit pigg, liksom pressat mig på fritiden till att tacka ja till en hel del.
Inatt somnade jag inte förrän jag kom på den briljanta idén att sätta igång avslappningsmusik på Spotify och somnade till slut till vågornas brus. Det är dags att vända på skutan och skicka tillbaks Herr Ångest omgående. Många tycker jag är knäpp som pratar om det, men för mig är det viktigt att ventilera om psykisk ohälsa för på så sätt kanske jag inte får ännu en stressreaktion för det är inget jag önskar någon. Att till exempel sätta sig i bilen och inte veta hur man kom hem eller gråta för att man spiller ut ett glas cola som om någon hade dött.
//Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar