Dippelidipp

Nu börjar jag att se ett mönster. Varje höst sådär i augusti/september kommer det mer dipp än vanligt. Jag börjar tvivla på om jag ska vara förskollärare varje höst. Kan ju vara att det är intensivt på höstterminen med inskolningar och alla rutiner ska återigen komma igång.

Det är tre år sedan jag trillade ned i avgrunden. Två år sedan det blev medicin och den vill jag inte vara utan. Tiden går...men jag vet att jag aldrig blir den Tess jag var innan den stora dippen kom. Ibland önskar man att man hade dragit i bromsen tidigare. 

Nu känner jag för det mesta när jag måste stanna och andas, även om en del av mina gamla tendenser gärna vill utmana mig själv ständigt. Bita ihop, ta en alvedon och gå jobba, köra på trots jag inte är pigg. Vill prestera, bidra med glädje, rocka loss, och vara den där spralliga Tess som jag en gång var.

//Tess