Inte klokt att snart har halva juni passerat. Som vanligt en ny vecka med fullt ös liksom viktnedgången står förbaskat still. Men jag vet ju varför måste engagera mig mer om jag ska gå nedåt, men jag har varken tid eller lust som läget är nu. Ett gäng kycklingar har anlänt i form av fem stycken, kan vara sex stycken men det är lite med livet som insats att försöka titta på dem för hönsmamman är en rätt bitsk sak.
Dessutom blev Bodil skogstokig och rent av illruvar i ett rede nu sedan hon hörde en massa kycklingpip i hönshuset. Så det kommer nog mera kycklingar framåt, dock ligger det bara två ägg under henne.
Det har varit och är lite mycket nu. Dessutom känner jag för att skrika rätt ut. Det är bara att inse att jag kommer aldrig förstå mig på en del människor vare sig de lever eller är döda. Det kändes som ett mindre hån alltihop. Men jag behöver i alla fall inte ha dåligt samvete och jag har gjort mitt val nu och kommer inte vika en endaste tum. //Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar