Det är viktigt med glädje. Varför inte sprida lite glädje imorgon? Kanske helt enkelt ge någon en komplimang, eller ställ fram en påse dumle på fikabordet på jobbet eller varför inte bjuda lite på dig själv och shaka loss lite.
Livet känns tufft emellanåt. Igår saknade jag en del av mina kollegor på förra stället och hade tanken ett tag på rymma iväg med Skrutten och bara dyka upp som gubben i lådan och liksom kedja mig fast i elementet där eller nåt. Fast idag känns det betydligt bättre!
Önskar dock att våra "kära" politiker vaknar upp. Framtiden är våra barn här och nu och inte sen. Besparingar hit och dit brukar inte bli bra. Människor slutar, människor blir sjuka och helst ska man lyckas som kvarvarande pedagog att inte ha någon vikarie heller - tro mig rekrytering kostar mycket liksom sjukskrivningar och vilka hamnar i kläm? Jo, barnen...om ni bara visste vad många gånger pedagogerna i förskolan betyder för barnen. Man är deras trygghet i mångt och mycket. Vi finns där när man tycker det är jobbigt när föräldern ska iväg till arbetet/skolan eller vad man nu gör, vi finns där när näsan rinner och man egentligen bara vill vila och vi finns där när man skrubbat sitt knä och behöver ett plåster och ett knä att sitta i och vi utforskar världen tillsammans. Ibland lär vi oss om dinosaurier, eller varför inte knasiga visor om ekorrar som skalar kotten bak och fram.
Så gå och ge någon lite glädje-virus imorgon. Observera! Varning! Det är faktiskt ganska smittsamt!
//Tess
Ja, pedagoger är viktiga och ännu viktigare är att det är rätt pedagoger. Där har dom tyvärr misslyckas rätt rejält på sönernas avdelning, dom 2 nya är helt hopplösa. Första dagen i måndags lyckades dom ge den yngsta illröd rumpa och slarva bort hans mössa. Sonen har inte lätt få röd rumpa så bajset måste suttit där länge. Och även om man jobbar sena turen så måste man väl reagera på att ungen inte har mössa på sig. Den är ovanlig så inte direkt att någon kan ta fel heller. Att han dessutom inte hade egen hylla när vi kom utan va intryckt i garderoben gjorde inte intrycket bättre. Dom har vetat sen våren att han ska gå där och dom fick ju längre tid på sig att fixa en hylla med men det klarade dom inte. Men efter mitt utbrott i måndags eftermiddag så fick han hylla ute bland barnen, den va redo i onsdags när vi kom. Och jag har fått ursäkter från alla fröknar jag träffat för röda rumpan och dom säger att dom ska leta efter mössan. Men jag får ändå ingen bra känsla av nya fröknarna. Och gamla godingen verkar inte heller va det så henne förlorar vi nog med snart. Men dom stämmer in på vad man kan förvänta sig från förskolechefen, dom är nog landsmän med henne och delar hennes tankar.
SvaraRaderaIllröd rumpa är inte okej. Fast mössor har en viss förmåga att försvinna. Värst är strumpor! Hoppas allt löser sig!
Radera