Författare: Louise Walters
Handling: Roberta är mellan trettio och fyrtio, bor i Oxford och älskar böcker. Hon arbetar i en underbar liten bokhandel där man säljer både nytt och gammalt,men Roberta har få vänner, ett ganska likgiltigt förhållande med en gift man som hon bara träffar varannan torsdag och hennes älskade pappa är döende. Den 109-åriga och allt mer förvirrade farmodern Dorothy bor på ett hem. Med andra ord lever Roberta ett ensamt liv där arbetet och arbetskamraterna betyder allt.
I en bok som tillhört farmodern upptäcker Roberta ett brev från hennes avlidne make, en polsk pilot som Dorothy träffade under andra världskriget. Men det är något konstigt med brevet, det har en sorgsen och förebrående ton och är skrivet efter hans förmodade död. Det står att han inte kan acceptera det hon gör, att de inte har någon framtid tillsammans och att de inte kan gifta sig som han drömt om.
Mina tankar: En bok som innehåller både glädje och sorg. Skriven på ett vackert sätt skulle jag vilja säga. Den handlar om att livet inte alltid är så enkelt som man önskar. Boken är skriven med ett bra flyt, det blir aldrig tråkigt att läsa den utan man vill veta hur det går för både Roberta och vad som hänt hennes farmor tidigare. Det var en ren tur att jag fann denna bok, det var faktiskt omslaget som jag fastnade för i bokrean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar