Många tårar igår kväll, men även idag. Chocken släppte på hemvägen så jag fick stanna till med bilen igår. Det känns inte alls bra! Det känns som jag måste göra något! Men vad?
Jag hade ju äntligen börjat att landa! Och då ska mattan ryckas undan igen! Nu får det banne mej vara nog, dags att sätta ned foten och fräsa ifrån. Jag har mina teorier varför det blev som det blev. Och jag är bitter...
//Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar