Soffan och en riktig feelgood-film hade suttit perfekt nu. Bara skita i allt och försvinna in i filmens värld. Avstår dock chokladen, men en rejäl kopp thé går alltid ned. Idag är det en sådan dag man önskar i princip att man inte klivit ur sängen. Rullgardinen åkte ned med buller och bång.
Jag undrar hur länge jag ska lura mig själv faktiskt. Att saker och ting ska bli bättre, att det ska bli lugnare och att allt ska kännas bra. Det känns som de där mindre roliga överraskningar väntar ständigt runt hörnet. Det finns aldrig tid för att pusta ut och invänta nästa storm utan den kommer mer eller mindre direkt.
Nu när jag äntligen börjat hitta en balans själv så ska annat hamna i obalans istället. Gaaaaaaah jag blir galen! Visst livet är inte en dans på rosor, men någon gång kunde det väl vara någorlunda lugnt sisådär en dans på liljekonvalj och prästkragar.
Just nu känner jag mig som en trotsig femåring som vill ställa mig och hoppa jämfota eller som en tonåring som vill göra revolt. Jag borde helt enkelt ta en väldigt lång powerwalk och rensa skallen, men det är ju så in i skogens mörkt här ute i obygden bland banditer och grisar. Och det vore ju synd om dem om de skulle möta en tickande småländska ute i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar