Vila i frid!

Idag var det dags för begravning av morfar. Det var faktiskt en av de jobbigaste begravningar jag har varit på. I vanliga  fall så har jag nog aldrig fällt en tår på en begravning, men idag föll det många. Betyder inte att jag inte tyckt det varit tråkigt när andra dött, men morfar var ändå någon som var väldigt nära under hela min uppväxt.

Det känns skit att inte träffa morfar mer och ännu lite obegripligt. Men det är som det är och döden är det enda vi helt säkert vet att man går till mötes någon gång under sitt liv. 

I alla fall så blev det en vacker begravning och många kom på morfars begravning. Efteråt samlades vi i mitt barndomshem (gården som morfar en gång i tiden köpt som mina föräldrar köpte). Det var faktiskt mycket trevligt efteråt, det blev inte så stelt som det lätt kan bli i ett församlingshem. Att träffa många släktingar som man inte träffar så ofta var också trevligt. 

Så jag hoppas morfar har det bra nu och att det finns gott om choklad och andra godsaker där. Kanske en och annan lakritspipa eller punschflaskor i choklad. Vila i frid morfar...